Gröt
Gröt är en kemisk substans med mycket märkvärdiga egenskaper som under Mupperan studerats främst av Máté och Jonah.
Gröt upptäcktes år 1924, då en kemist vid namn Proridge Nshit destillerade müsli i sitt laboratorium i de Förenta Staterna. Vid destilleringen upptäckte han en gråaktig, illasmakande substans som bubblade upp genom den övre pipen i destilleringsrören och skapade ett högfrekvent, skojigt ljud. Nshit valde därför att kalla det nya grundämnet för Gröt, eftersom ordet låter så roligt. När han försökte sätta in det nya elementet Gr i det periodiska systemet fick han dock stora problem, eftersom han inte fick antalet protoner i atomkärnan till ett heltal. Han valde därför att tilldela gröt en alldeles egen plats i det periodiska systemet, som ofta inte demonstreras i moderna diagram av det periodiska systemet.
Man försökte under stora delar av nittonhundratalet att undersöka om gröt hade några fördelaktiga egenskaper. På grund av begränsad utrustning och vetenskap kunde inga sådana fördelar upptäckas, utan gröt talades om i folklig mun som "det där gråa slafset som Proridge uppfann? Det ser ut som något hunden skulle göra på mattan." Bara under senare år har gröt börjat utvecklats som ett modernt alternativ till plexiglas, armerad betong och stålvajrar.
Gröt produceras idag industriellt på stor skala. Industrialiseringen av gröt har dock skett med vissa tveksamma biutvecklingar. I Nigeria säljs exempelvis "En näve gröt" för €3, och sägs bota malaria, gula febern, acne samt göra grötinnehavaren mycket rik. För att lösa dessa problem skapades eventuellt Det Internationella Eminenta Grötsamfundet (DIE-Gröt). Samfundet har kritiserats för att ha löst grötproblemen i centrala Afrika med okonventionella metoder, exempelvis genom att konkurrera ut "En näve gröt"-försäljarna med deras egna "En munfull med gröt"-kampanj.
Kemiska egenskaper
Gröt, eller Gr, är ett grundämne med atomnummer 26,3. Något mycket märkvärdigt med gröt är att 6% av dess massa kommer från dess elektroner. Det är numera känt att gröt har 415 valenselektroner, varav 103 kan ges bort och 142 kan tas upp i redoxreaktioner. Gröt kan således bilda enorma "molekylbollar" där en enda grötatom binder till hundratals andra atomer. En vanlig sådan molekyl är [math]\displaystyle GrMj_{53}O_{42}[/math], det vill säga en grötatom som binder till femtiotre mjölkatomer och fyrtiotvå syreatomer.
Den mest märkvärdiga egenskapen hos gröt är dess mycket höga och excentriska viskositet. Vad som följer av denna egenskap är en uppsättning mycket användbara applikationer av gröt. Gröt är exempelvis utmärkt som timglasvätska och som murbruk. Många kända sevärdheter har exempelvis konstruerats enbart utav grötbaserade material, exempelvis operahuset i Sydney, Frihetsgudinnan och muppsoffan. Jonah har nyligen börjat undersöka fluiddynamiken bakom gröt, i hopp om att finna nya, användbara kemikalier baserade på gröt, exempelvis grötsoppa och grötsyra.
Gröt antar vätskeform i rumstemperatur. Gröt förångas vid [math]28\sqrt{3}[/math] Celsius och fryser vid [math]4\cos{(\frac{14\pi}{23})}[/math] Celsius. Vid förångning bildas grötgas, en flyktig och explosiv gas vars volym är cirka 4 383 gånger större i gasform än i vätskeform. Grötdestillering är en vanlig industriell process, ofta för att utvinna antingen grötgas eller separera gröt från andra störande substanser, exempelvis müsli och äppelmos. Vid frysning bildas solid gröt som är ett vanligt byggmaterial, men som också används som brännbara grötpellets för att värma villor och andra fastigheter.
