P
Paul Vaderlind är lärare i matematik, ofta med inriktningen att lösa tävlingsproblem eller problemlösning. Han är känd bl.a. för att ha hjälpt till med införningen av sudoku i Sverige och har skrivit flera matematikböcker för både barn och vuxna. Ibland kallas han för "Sudokuns Häxmästare".[1]
Biografi
Paul Vaderlind växte upp i Polens huvudstad Warszawa. I slutet av sextio-talet, vid 21 års ålder, invandrade han till Sverige efter att ha studerat matematik vid Warszawas universitet. Han avslutade sin utbildning i Stockholm och fick sin doktorsavhandlig som Filosofie Doktor inom området av diskret matematik i matematik-institutet på Stockholms Universitet. Han har lärt ut matematik i Stockholm sedan 1974.
Paul Vaderlinds första kontakt med problemlösningsmatematik erhöll han vid tio års ålder, då han fick boken The Moscow Puzzles av Boris Kordemsky. Sedan dess har problemlösning och problemkonstruktion varit hans främsta fritidsnöjen. Han har publicerat ett flertal böcker inom dessa områden för både barn och vuxna och dessutom ett par Su-Doku-böcker. Paul engagerar sig för nuvarande inte bara med sitt arbete vid Universitetet men också för matematiktävlingar och undervisar matematik för ungdomar, bl.a. för mattemupparna på Danderyds Gymnasium.
Paul bor nu i en förort till Stockholm.
Lärarstil
Paul anses vara en giftigt sarkastisk lärare som konstant "förolämpar" sina elever på ett komiskt och icke-illa menat sätt. Under lektioner skriver han ofta mycket snabbt på tavlan vilket ibland leder till förvirring hos eleverna och även felskrivning av både matematiska uttryck och platsen för ekvationerna. Paul har nämligen flertal gånger fått "slut på tavlan" och av misstag börjat skriva på dörren intill istället När han har skrivit klart en ekvation brukar han fråga eleverna "Har jag rätt eller har jag rätt?" eller "Stämmer det?". Eleverna svara ofta tvekande "Mmm..." eftersom de ofta inte hänger med alls och är rädda för Pauls giftiga kommentarer.
Paul har också infört ett slags poängsystem, där en gäspning, ett insomnande, dumma kommentarer eller korkade frågor ger en poäng. Efter tre poäng tvingas personen i fråga baka till hela klassen tills nästa gång. Paul överser dock detta poängsystem många gånger och delar helt enkelt ut "bakstraff" (också känt som "bakläxa") till de som gör något han ogillar. Oftast tröttas han ut av jobb eller att undervisa elever (se Paulcitat!).
Färga håret grönt
Paul lovade att färga håret grönt om åtminstone ett antal deltagare tar sig in till SMT-final eller IMO. 2007 var detta värde 8, och hela 9 stycken lyckades ta sig vidare. Bilden bredvid visade dagen då Paul presenterade resultatet från årets SMT. Det är inte känt varför Paul har haft detta som princip, men det verkar vara en tendens som aldrig gått igenom. Han vägrar ofta att sänka gränsen för att skydda sig själv från förödmjukan. Idag är den dag kommen då han färgat håret grönt, som han lovat på hedersord.
Det har funnits projekt att försöka sänka gränsen eller övertala Paul att färga håret, men inget har ännu lyckats. Ingen vet heller varför färgen grönt valdes, troligtvis var det ett hastigt förslag från en mupp där diskussionsområdet var SMT eller IMO och Pauls stora tvekan om väldigt många skulle tas in.
Källor
- The Inquisitive Problem Solver, av Paul Vaderlind och Richard Guy
