Skillnad mellan versioner av "Kvadratutbrytning"
m |
Eric (diskussion | bidrag) m |
||
Rad 10: | Rad 10: | ||
Metoden är mycket användbar. Tag till exempel den välkända ''konjugatregeln'': | Metoden är mycket användbar. Tag till exempel den välkända ''konjugatregeln'': | ||
− | <math>\displaystyle ^2(a-b)=(a+b)(a-b)</math> | + | <math>\displaystyle ^2(a-b)=\displaystyle (a^2-b^2)=(a+b)(a-b)</math> |
<math>\displaystyle ^2=a+b</math> | <math>\displaystyle ^2=a+b</math> | ||
Alltså, om <math>\displaystyle a\neq b</math> så är kvadrat lika med <math>\displaystyle a+b</math>, ett tidigare okänt fenomen. | Alltså, om <math>\displaystyle a\neq b</math> så är kvadrat lika med <math>\displaystyle a+b</math>, ett tidigare okänt fenomen. |
Versionen från 8 februari 2009 kl. 20.16
Andreas "Anka" Källberg har uppfunnit ett sätt att förenkla vissa matematiska uttryck. Metoden kallas kvadratutbrytning.
Börja med t.ex: [math]\displaystyle a^2+b^2+c^2[/math]
Detta kan då skrivas som:
[math]\displaystyle ^2(a+b+c)[/math]
Metoden är mycket användbar. Tag till exempel den välkända konjugatregeln:
[math]\displaystyle ^2(a-b)=\displaystyle (a^2-b^2)=(a+b)(a-b)[/math]
[math]\displaystyle ^2=a+b[/math]
Alltså, om [math]\displaystyle a\neq b[/math] så är kvadrat lika med [math]\displaystyle a+b[/math], ett tidigare okänt fenomen.